Dagen då öfverklassen blev hästburen

Innan vi börjar vill jag bara säga: Howdi. Så.. då börjar vi.

Detta är dagen då jag tog av mej mina skinande fläckfria dansmackor, Brietling klockan, skjortan med total avsaknad på skrynklor och satte på mej ridbrallor, ridskor samt min cowboyhatt.

Jag tänkte....undrar hur min farfars farfars far kände sig då han red runt på posteringarna och övervakade sina undersåtar att de gjorde sitt jobb. Jag ville känna det. Jag har ett arv. Jag ÄR stekarn.

.

.

Så där red jag runt till sena kvällen... gapade ut order. Skrek på de spöken från underklassens posteringar min farfars farfars far en gång oxå skrikit på. Jag var den ridande stekarn...
.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Sen ville jag känna hur underklassen hade det. Så jag ryktade den i hästfolks mun kallad "the beast".... Och det viskas nästan fram. Som för att inte reta upp den... the beast.....Försiktigt, väsande schhhhh....