Sista natten med tjejerna

För ca 6 år sedan då jag och min tjej blev ihop så längtade jag alltid tills vi skulle sova. Då man fick hålla om henne och pussa på hennes varma hud.
Nu, 6 år senare så har inget förändrats. Jag längtar lika mkt nu som då på att få gå och lägga mej i våran säng tillsammans.
Nu har vi även en hund. En liten tax. Lika mkt värd för mej som mitt eget barn. Hon sover alltid mellan oss. Under mej oftast. Ja, under. Jag ligger med min arm över de båda. Liksom på ett beskyddande sätt.
Dom två är det mest värdefulla jag har. Utan dom skulle inget vara ngt att ha.

Nu är det sista natten med mina tjejer på ett år. Sista natten med känslan att ha dom under min beskyddande arm. Jag är tvungen att lämna henne hos mina svärföräldrar nu när vi åker upp. Vi kan inte ta ner henne till sthlm igen för vi ska till Rom, sen börjar min utbildning inför afghanistan.
Dom ska ha stort tack, mina svärföräldrar. Tack. Utan er hade det inte gått.

Och min tjej, som har klarat av 20 månader med mej i militärens tjänst, och nu ska klara 10 till utan mej: Jag önskar jag var lika stark som du.



Nu ska jag äntligen sova...