Från klarhet till klarhet

Det är lixom inge snack. Jag ÄR stek! Ibland blir jag lite rädd för mej själv typ! Jag imponerar på mej själv gång på gång! Någon hälsar på stan som jag inte vet vem det är.När jag lagar mat så kan jag plötsligt både röra om grundsåsen samtidigt som jag vänder korvarna. Jag är nyvaken, bara kollar med ett öga, kissar- och träffar allt!

Det är sånna saker som får mej att high fivea mej själv. Jag är en jävla hjälte!

Men då kommer vissa dagar... Då ingen hälsar, såsen bränns och det skvätts på golvet. Det gör inget. Jag är fullkomligt likgiltig inför sådana dagar. Jag vet, ni vet, att stek- det går varken bränna eller skvätta bort. Jag är stek.

Och ni som tvivlar:

.

Amazing facking stek!!! Jag är ju helt galet orädd! Äta godis utanför folktandvården! Hooooyya! Just bring it!!

Ah, nu ska jag klappa mej själv på axeln, dela ut 1-10 på stek-skalan och sen lägga mej och sova och veta, att jag är ensam i öfverklassen med en stek-ability på 10 stekz.

.

Stek out ( får fan rysningar när jag säger det. Stek. )