Den otroliga vandringen

Jag kom ut en dag i trappuppgången. Och jag blev förvånad. Sen förbannad! Min sura granne som inte sa mycket åt mej då jag flytta in. Skit huvud. Han, han hade lagt en oliv i våran trappuppgång! En jävla oliv! Vi bor högst upp, så det är inte så svårt att hajja. Man förstår ju snabbt vem det är så att säga.

Jag lät den ligga där en dag. Jag ville att han skulle få chansen att göra rätt för sig. Jag lät den ligga två dagar. Tredje dagen så påbörjade jag min hämnd.

Varje gång då jag gick ner för trappen så sparkade jag till oliven. Några trappsteg varje gång.

Till slut var den på sista trappsteget, efter att ha rullat förbi en av styrelsemedlemmarnas port. Han är för övrigt snäll, men tror inte han hade blivit lycklig av att ha en oliv utanför porten.

Så nu ligger den där, på nedersta bottenplan. Sargad. Illa till tyglad. Allt för att min granne inte tog bort den. Shame on you. Du är en dålig människa. Ta upp dina oliver efter dej.